Två koppar kaffe.

  2,5 deciliter mjölk.

  Två frukostbröd.

De anställda på äldreboendet Hagalid i Timrå trodde det var ett skämt när de fick de nya kostdirektiven för de boendes kaffestunder. Redan innan hade de tvingats spara in på de äldres julmiddagar och midsommarfiranden, nu går besparingarna ut även över kaffetåren.

– Det är vansinne. Man tappar gnistan, säger undersköterskan Pia Eriksson.

"Värdig sista etapp"

Och reaktionerna lät inte vänta på sig.

Av de nästan 100 000 läsare som röstade på Aftonbladet tycker 96,9 procent att det är helt fel att spara in på de äldres kaffestund.

I kommentarsfältet har mer än 300 läsare diskuterat hett. Läsaren Johan86a skriver: "Pensionärerna har vi inte råd att ge en värdig sista etapp. Förut åkte aktiviteterna in, och nu åker väl snart kaffet totalt."

Tolletroll skriver: "Den/de som tagit dessa beslut borde inse att man skämt ut sig och omedelbart lämna in sin avskedsansökan. Luktar inkompetens ända hit."

Sparar på haklappar

Och Pluto2 tycker: "Jaha så har besparingarna även nått ålderdomshemmet. Men varför inte? Vem säger att de är undantag? Sen kan jag tycka det finns bättre saker att skära ned på. Chefslöner och bonusar kanske ger mer än att rycka bullen från gammelmormor?"

Läsare har även mailat in och berättat om anhöriga som bott på hem där det sparats på saker som knäckebröd och haklappar.

"Istället fick de tvätta kläderna oftare", skriver en läsare.

"En ickeperson"

Författaren Jan Myrdal, 82 år, tycker att det finns ett hat mot äldre människor i Sverige och att det som hänt i Timrå bara är ännu ett bevis på detta.

– När man blivit över 80 år är man plötsligt en ickeperson. Jag har precis kommit hem från Indien och där finns en helt annan syn på äldre, en helt annan tradition. Här ser vi gamlingar som kostsamma och besvärliga och tyvärr ser många av de gamla sig själva på samma sätt, säger Myrdal.

– De som bor på det här äldreboendet är personer i min ålder eller yngre. De har arbetat i hela sina liv och de var en gång i tiden med och spred idén att de äldre ska ha rätt till ett bra liv. En idé som de sedan fått se avskaffas bit för bit.

"Med hatten i handen"

Jan Myrdal säger att han själv hade blivit förbannad om någon sagt åt honom hur många koppar kaffe han får dricka per dag, och att det kanske är dags för Sveriges pensionärer att ryta i. Ordentligt.

– Men de står där med hatten i handen och tackar för att de får finnas till. Många av våra äldre är tränade i att vara lydiga. Patronstiden är långt borta men kvar finns känslan hos många av våra äldre att de måste vara tacksamma att de inte blir utkastade på gatan. Hur har det blivit så här? Varför ligger folk och självdör för att inte vara till besvär?