Socialstyrelsen leker med människors liv

Unga drabbas av myndigheternas långsamma handläggning. Personen på bilden har inget med det aktuella fallet att göra.

I den svenska almanackan

• Nuvarande – Torbjörn och Torleif
• Föregående i bokstavsordning
  • Ambjörn – Namnet infördes 1901 på 30 september. Där fanns det till 1993, då det flyttades till dagens datum, för att sedan utgå 2001.
  • Fyrtio martyrer – Denna benämning på dagens datum fanns i almanackorna fram till 1901, då den utgick. Den firades till minne av fyrtio kristna martyrer, som av romarna 320 tvingades stå nakna på en frusen damm, tills de hade frusit ihjäl, eftersom de inte ville avsäga sig sin kristna tro.
  • Torben – Namnet infördes på dagens datum 1986, men utgick 1993.
  • Torbjörn – Namnet infördes på dagens datum 1901 och har funnits där sedan dess.
  • Torgun – Namnet följde Torbens mönster, i det att det infördes på dagens datum 1986 och utgick 1993.
  • Torleif – Namnet infördes 1986 på 26 november. 1993 flyttades det till 19 oktober och 2001 till dagens datum.
• Föregående i kronologisk ordning
  • Före 1901 – Fyrtio martyrer
  • 1901–1985 – Torbjörn
  • 1986–1992 – Torbjörn, Torben och Torgun
  • 1993–2000 – Torbjörn och Ambjörn
  • Från 2001 – Torbjörn och Torleif

Sancka om osis att bli med på bild =)

=

 

 



 

 


 

 


 

 


 
Dessa bilder kan ge vem som ett GOTT skratt !!!!!!

Dagens horoskop 9/3

"Han har tappat intresset för sex"

Fråga: Jag är i ett förhållande med en man sedan 14 månader tillbaka. Min fråga är, vad kan det bero på att han efter 4 månader tappade intresset för sex?

Den första tiden hade vi sex 3 ggr om dagen, då vi var tillsammans på helgerna och var "särbo" Sexet var också väldigt intensivt och bland det bästa jag haft ihop med någon. Efter 2-3 månader blev det "lugnare" vilket inte var så förvånande, men efter 4 månader bestämde vi att flytta ihop och då blev det glesare och idag kan vi ha sex 1 gång i kvartalet sedan i somras!

Han säger att det beror på hög arbetsbelastning, och att han inte vet varför han inte längre tar på mig. Hur ska jag göra för att få klarhet i detta? Jag försöker prata med honom, då min lust är större än hans nuvarande, jag har försökt fysiskt förföra honom, ja, jag har även köpt underkläder som han sagt han gillar men INGEN reaktion. Han väljer att pimpla starköl då helgen kommer för att han behöver varva ner. Han arbetar och jag jobbar halvtid.

Konsumtionen av alkohol är oroväckande hög, det är 4-5 folköl varje vardag och då helgen kommer är det 20 starköl för att klara helgen, vilket är extremt tråkigt för mig som inte  dricker alls. Han blir lättirriterad på mig, anklagar mig för småsaker och tycker att jag inte visar hänsyn mm då han blir onykter. Han hatar att bråka, ändå är det oftast han som med småelaka kommentarer får igång mig å gör att jag blir arg och ledsen. Vi kan varken bråka> nyktert eller då han är onykter för allt blir pajkastning, och även om jag försöker utgå från hur jag känner och upplever fortsätter han ofta med anklagelser vilket gör att jag till slut inte känner att vi kommer ngn vart å jag hamnar i försvar, börjar gråta eller skrika för att han inte lyssnar.

I början av relationen sa han så ofta att han tyckte det var så lätt att prata med mig, och att jag var klok mm. Nu är vi verkligen från venus å mars och han har svårt att alls lyssna då vi  pratar. Han är i försvar från första början å hans sätt verkar vara attack före fall? Jag försöker nå honom och verkligen lyssna på vad han säger, men jag förstår inte. För mig är livet rikt, och att han väljer att berusa sig varje helg är för mig obegripligt. Visst vet jag också att alkohol minskar sexlusten, men nu är det ju obefintligt.

På veckorna blir han sittande i soffan framför tv:n. Han kan också vara jättegullig, pussas och ge mig ngn kram under dagen, (fast jag är den som oftast tar initiativet) men kvällen, då har han gått in i sitt skal och ingen närhet kommer på tal eller visas. Han kan även vara jättegullig i telefon då vi är ifrån varandra, men jag behöver bara parkera bilen på gården så är det som bortblåst. Jag är ingen tonåring utan en kvinna mitt i livet å känner mig snuvad på "konfekten". Jag älskar den här mannen, och trodde jag träffat rätt. Trodde vi hade lika värderingar om livet och i början sa han alltid att han ville hitta på saker. Just nu gör vi inte mkt alls tillsammans, hur mkt jag än föreslår så skruvar han på sig och tycker jag har för höga krav.

Genom att han dricker rätt mkt begränsar detta också att vi inget kan göra. Så vad GÖR man då man har känslor? Han säger att han älskar mig och vill inte bryta förhållandet, men hur NÅR jag honom? Kanske många frågor men jag känner mig vilsen och oförmögen att veta vad jag ska göra. Kan du ge mig något förslag?

Svar: Hej Eva-Mari,

Du undrar hur du ska nå din man. Den bistra sanningen är väl att du inte kan det, eftersom han uppenbarligen inte vill bli nådd. Ett rimligt antagande är att han inte vill ha dig närmare än han har dig i dagsläget. Ert sexliv upphörde i stort sett då ni flyttade ihop. Sedan dess har han flytt in i arbete och alkohol, samt på olika sätt iscensatt gräl för att omöjliggöra ett närmande er emellan. En alternativ förståelse av din mans beteende är att han har alkoholproblem, men utifrån din horisont förändrar det ingenting eftersom konsekvenserna relationellt sett blir de samma.

Jag vet inte vad du menar med att du inte är någon tonåring, men jag tycker det har bäring på det du skriver lite längre ner: ”Så vad gör man då om man har känslor?” Svaret på det är väl att om man är tonåring går man enbart på dessa känslor och slår pannan blodig i en hopplös kamp. Är man däremot en kvinna mitt i livet som du, så har man, utifrån sin ökade livserfarenhet, möjlighet till en annan överblick över situationen får man anta.

Du trodde att du träffat rätt och du trodde ni hade lika värderingar om livet, men uppenbarligen har ni inte det. Efter en delvis bra förälskelsefas visar det sig att ert förhållande inte har gått över i en fördjupad kärleksrelation. Tvärtom har det blivit riktigt dåligt, och han är inte intresserad av att göra något åt detta. Även om du har känslor för honom har du att förhålla dig till att fortsätta leva ett för dig dåligt liv med honom, eller avsluta det hela och lägga din energi på något annat. Oavsett vad du väljer är det dags att du börjar utgå ifrån vad du har och den han faktiskt visat sig vara, och inte från det du trodde att du hade och den du trodde han var.

Händelser

• 1118 – Gregorius VIII utses till motpåve.
• 1558 – Björneborg i Finland får stadsprivilegium.
• 1707 – Anna Stuart kröns till drottning av England och Skottland.
• 1917 – Februarirevolutionen startar i Ryssland.
• 1936 – Francisco Franco möter Emilio Mola och Goded med flera i Madrid; det bestäms att man ska utnyttja sitt militära övertag (se spanska inbördeskriget).
• 1945 – Josip Broz alias Tito bildar regering i Jugoslavien.
• 1950 – Sovjetunionen hävdar att de har en atombomb.
• 1957 – Egypten öppnar Suezkanalen på nytt.
• 1965 – 3 500 marinkårssoldater blir den första amerikanska stridsenhet som sätts in i Vietnamkriget.
• 1986 – Den japanska rymdsonden Suisei passerar Halleys komet.
• 1995 – Konstandinos Stephanopoulos tillträder sin post som Greklands president.

Födda

• 1495 – Johannes av Gud, portugisiskfödd munk och ordensgrundare, helgon.
• 1714 – Carl Philipp Emanuel Bach, tysk tonsättare.
• 1813 – Japetus Steenstrup, dansk biolog.
• 1850 – Sebastian Gripenberg, finländsk arkitekt, senator och bankdirektör.
• 1856 – Bramwell Booth, brittisk frälsningssoldat och psalmförfattare, Frälsningsarméns general 1912–1929.
• 1857 – Ruggiero Leoncavallo, italiensk operakompositör.
• 1859 – Kenneth Grahame, brittisk författare, Det susar i säven.
• 1878 – Cyrus Locher, amerikansk demokratisk politiker, senator 1928.
• 1879 – Otto Hahn, tysk kemist, mottagare av Nobelpriset i kemi 1944.
• 1890 – George M. Humphrey, amerikansk republikansk politiker, USA:s finansminister 1953–1957.
• 1891 – Ragnar Josephson, professor i konsthistoria vid Lunds universitet 1929–1957, chef för Dramatiska teatern i Stockholm 1948–1951, ledamot av Svenska Akademien 1960–1966.
• 1894 – Agaton Blom, partiordförande för Socialistiska partiet.
• 1899 – Eric Linklater, brittisk författare, Det blåser på månen och Djuphavspirater.
• 1906 – Victor Hasselblad, svensk industriledare, kamerakonstruktör och fotograf.
• 1907 – Konstantinos Karamanlis, grekisk politiker.
• 1908 – Sigvard Ohlsson, svensk socialdemokratisk politiker.
• 1910
  • Claire Trevor, amerikansk skådespelare.
  • Gabriel París Gordillo, colombiansk politiker.
• 1918 – Ingrid Envall, svensk skådespelare.
• 1920 – Eva Dahlbeck, svensk skådespelare, författare och poet.
• 1921 – Cyd Charisse, amerikansk skådespelare och dansare.
• 1922 – Mats Björne, svensk skådespelare.
• 1924 – Anthony Caro, brittisk skulptör.
• 1925 – Jefim Geller, sovjetisk schackspelare.
• 1927 – Marianne Fredriksson, svensk författare.
• 1935 – Bodil Mannheimer, svensk skådespelare.
• 1938
  • George Innes, brittisk skådespelare.
  • Leif Silbersky, svensk advokat och författare.
• 1939 – Mike Lowry, amerikansk demokratisk politiker.
• 1943 – Lynn Redgrave, brittisk skådespelare.
• 1945 – Micky Dolenz, skådespelare, regissör och musiker, medlem i The Monkees 1966–1970.
• 1948 – Little Peggy March, amerikanska sångerska.
• 1953 – Vasundhara Raje, indisk politiker.
• 1961 – Camryn Manheim, amerikansk skådespelerska.
• 1964 – Peter Gill, brittisk musiker, trumslagare i Frankie Goes To Hollywood.
• 1968 – Bengt Stenberg, svensk barnskådespelare.
• 1970 – Mattias Flink, svensk massmördare.
• 1971 – Ardis Fagerholm, svensk sångare, kompositör och sångtextförfattare.
• 1972
  • Joakim Gräns, svensk skådespelare.
  • Jakob Sveistrup, dansk schlagerartist och lärare.
• 1976
  • Freddie Prinze Jr., amerikansk skådespelare.
  • Therese Torgersson, svensk seglare.
• 1978 – Johanna Sjöberg, svensk simmare.
• 1982 – Erik Ersberg, svensk ishockeymålvakt.

Avlidna

• 1137 – Adela av Blois, grevinna av Blois, Chartres och Meaux.
• 1144 – Celestinus II, född Guido di Castello, påve 1143–1144.
• 1550 – Johannes av Gud, portugisiskfödd munk och ordensgrundare, helgon.
• 1621 – Enevold Kruse, dansk adelsman och riksståthållare i Norge 1608–1618.
• 1702 – Vilhelm III av England, kung 1689–1702.
• 1817 – Anna Maria Lenngren, svensk författare.
• 1838 – Stephen Decatur Miller, amerikansk politiker.
• 1844 – Karl XIV Johan, född Jean Baptiste Bernadotte, fransk marskalk, kung av Sverige och Norge sedan 1818.
• 1869 – Hector Berlioz, fransk kompositör.
• 1886 – John Franklin Miller, amerikansk republikansk politiker och general, senator 1881–1886.
• 1889 – John Ericsson, uppfinnare av bland annat propellern.
• 1917 – Ferdinand von Zeppelin, tysk general och luftskeppskonstruktör.
• 1923 – Johannes Diderik van der Waals, nederländsk fysiker, nobelpristagare.
• 1935 – Malcolm R. Patterson, amerikansk demokratisk politiker och jurist.
• 1942 – José Raoul Capablanca, kubansk schackspelare, världsmästare 1921–1927.
• 1948 – Hulusi Behçet, turkisk dermatolog.
• 1971 – Harold Lloyd, amerikansk skådespelare.
• 1972
  • Erich von dem Bach-Zelewski, tysk SS-officer.
  • Robert Dinesen, dansk regissör, producent och manusförfattare.
• 1973 – Ron Pigpen McKernan i Grateful Dead.
• 1986 – Hubert Fichte, tysk författare.
• 1988 – Henryk Szeryng, polsk violinist och kompositör.
• 1990 – Karin Kavli, svensk skådespelare och teaterchef.
• 1997 – Stig Carlsson, svensk företagare och inovatör, tillverkare av högtalare.
• 1998 – Peter Nilson, författare och astronom.
• 1999 – Joe DiMaggio, amerikansk basebollstjärna, gift 274 dagar med Marilyn Monroe.
• 2001 – Ninette de Valois, brittisk ballerina och koreograf.
• 2005 – Aslan Maschadov, tjetjensk militär och politiker, Tjetjeniens president 1997–2005, mördad.
• 2006 – Nils Hörjel, svensk ämbetsman, landshövding i Malmöhus län.
• 2009 – Maud Hyttenberg, 88, svensk skådespelerska.

Internationella kvinnodagen

”8 mars – internationella kvinnodagen”, sovjetisk affisch från 1932.

Den internationella kvinnodagen firas den 8 mars.

Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Datumet firas också av Förenta nationerna (FN) och i många länder är det en nationell helgdag. Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.

I en del länder firas dagen genom att kvinnor får presenter och blommor och ett ”grattis på kvinnodagen” – en gest som dock många feminister reagerar mot, då de knappast anser att det finns anledning att gratulera kvinnor på en dag som uppmärksammar ojämställdheten i samhället.

Innehåll

Historisk översikt

8 mars i Dhaka

Kvinnliga byggnadsarbetare demonstrerar i Australien den 8 mars 1975.

Internationella kvinnodagens hundraårsjubileum uppmärksammas av Kommunistiska Partiet på Stortorget i Örebro.

Tanken på en internationell kvinnodag uppkom för första gången vid i början av 1900-talet som i industriländerna sammanföll med industrialismen.

1909

Den 28 februari 1909 förklarade det Amerikanska socialistpartiet att man skulle fira en nationell kvinnodag. Det blev den första nationella kvinnodagen och man fortsatte att fira kvinnodagen sista söndagen i februari tills 1913.

1910

Under ett möte i Folkets hus (den byggnad som senare blivit känd som Ungdomshuset) i Köpenhamn 1910 instiftades en kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Socialistinternationalen, som arrangerade mötet, satte dock inte ett bestämt datum för kvinnodagen.

1911

Året därpå firades därför kvinnodagen (19 mars) i fyra länder: Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz. Kvinnorna krävde då bland annat rösträtt, rätt till offentliga ämbeten och bättre arbetsrättigheter.

Ett par dagar inträffade Triangle-branden i New York, varvid fler än 140 arbetande kvinnor omkom. Det ledde så småningom till att arbetslagstiftningen i USA förändrades och att kvinnors rättigheter på arbetsplatser började diskuteras aktivare.

1913–1914

Ryska kvinnor firade sin första kvinnodag sista söndagen i februari 1913, som en del av den fredsrörelse som fanns mot det kommande kriget. Följande år hölls flera kvinnomöten 8 mars för att protestera mot kriget och dess konsekvenser.

1917

I slutskedet av kriget hade två miljoner ryska soldater dött och ryska kvinnor strejkade för ”bröd och fred” på den sista söndagen i februari. Fyra dagar senare avsattes tsaren och en provisorisk regering tillsattes. Denna gav kvinnor rösträtt. Söndagen inträffade den 23 februari enligt den julianska kalendern, vilket den 8 mars i den gregorianska kalendern.

FN:s roll

I San Francisco genomdrevs 1945 ett internationellt avtal som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Sen dess har FN också erkänt internationella kvinnodagen och uppmuntrat alla länder att fira den.

I den svenska almanackan

• Nuvarande – Siv
• Föregående i bokstavsordning
  • Filemon – Namnet fanns, till minne av en egyptisk martyr och helgon från 300-talet, på dagens datum före 1901, då det utgick.
  • Filippa – Namnet infördes på dagens datum 1901, men flyttades 1993 till 2 maj, där det har funnits sedan dess.
  • Gunlög – Namnet infördes på dagens datum 1986, men flyttades 1993 till 30 december och utgick 2001.
  • Saga – Namnet infördes 1986 på 19 juli. 1993 flyttades det till dagens datum och utgick 2001.
  • Siv – Namnet infördes 1986 på 6 september. 1993 flyttades det till dagens datum, där det har funnits sedan dess.
  • Åslög – Namnet infördes på dagens datum 1986, men gjorde 1993 sällskap med Gunlög till 30 december och flyttades 2001 till 12 september.
• Föregående i kronologisk ordning
  • Före 1901 – Filemon
  • 1901–1985 – Filippa
  • 1986–1992 – Filippa, Gunlög och Åslög
  • 1993–2000 – Siv och Saga
  • Från 2001 – Siv