Programmet berättade om den 14-åriga flickan Linnea som våldtogs på en skoltoalett av en äldre pojke. Efter våldtäkten tog både elever och vuxna i det lilla samhället utanför Örnsköldsvik pojkens parti. Bland annat startades en Facebookgrupp till stöd för pojken som snabbt fick 4 000 medlemmar. På flickans skolavslutning – som hon dock inte själv ville närvara vid – möttes pojken med öppna armar, trots att han flyttat till en annan skola. Prästen sade efteråt att han tyckte det var en fin gest. När reportern frågar prästen hur det påverkar den våldtagna flickan att gärningsmannen tilläts dela ut blommor i kyrkan har han inget svar.

– Det vet jag inte.

Reportern: har du funderat på det?

– Nä.

Våldtog ytterligare en flicka

Omedelbart efter programmet anmäldes prästen till kyrkans domkapitel, som är kyrkans interna domstol. Enligt en av anmälningarna har prästen invaggat församlingsborna i att våldtäkten på den 14-åriga flickan aldrig ägt rum. Därmed bidrog han till att samme pojke senare på skolavslutningskvällen våldtog ytterligare en flicka, enligt anmälan. En sådan anmälan kan i allvarliga fall leda till att prästen förlorar sin prästrätt.

Till Aftonbladet säger prästen Lennart Kempe att han nu ångrar sig.

– Det blev så fruktansvärt fel. Jag ber om ursäkt till flickan och till hennes familj för att vi inte tog vårt ansvar.

"Pojken gjorde en kupp"

Lennart Kempe säger att han inte visste vad som skulle hända i kyrkan, och att den våldtäktsdömde pojken gjorde en kupp när han plötsligt började dela ut blommor till sina gamla klasskamrater.

– När eleverna fick sina betyg kuppar han sig fram och delar ut blommor, och sen applåderar hela kyrkan.

Du sade ju efteråt att det var en fin demonstration?

– Det är det som är så idiotiskt. I min blåögda värld tänkte jag att han bara ville säga adjö till sina klasskamrater. Inte att det handlade om våldtäkten och att filmen när alla applåderar skulle användas på internet.

”Måste skärpa oss”

Biskopen i Härnösands stift, Tuulikki Koivunen Bylund, reagerade starkt efter tv-programmet.

– Som kyrka ska vi stå på de utsattas sida, säger hon.

– Reportaget är en allvarlig signal för oss alla som bär ansvar för vår kyrka. Vi måste skärpa oss när det gäller att försöka förstå ungdomars verklighet och särskilt att se unga kvinnors utsatthet, säger hon vidare.

Hon var 14 år och gick i åttan när hon i mars förra året våldtogs på handikapptoaletten på högstadieskolan i Örnsköldsvik.

Fem, sex gånger bad hon den två år äldre killen att sluta.

Ändå fortsatte han.

Detta berättade pojken senare själv i det polisförhör där han erkände våldtäkten.

Ett par dagar efter att Linnea polisanmält övergreppet började rykten att cirkulera, inte minst på nätet: Ingen trodde på hennes berättelse.

Han fick stöd på Facebook

Hennes skolkompisar tog tydlig ställning för killen och drog sig undan. Linnea stod ensam.

– Folk som jag trodde att jag kunde lita på visade sig vara skitstövlar, rent ut sagt, säger Linnea till SVT:s Uppdrag granskning, som tar upp fallet i kvällens program.

Pojken dömdes senare till sluten ungdomsvård för våldtäkt på barn.

Ändå var det i stort sett ingen som trodde på Linnea. En Facebook-grupp till stöd för pojken fick snabbt 4 000 medlemmar.

Och skolan ville inte ta ställning, inte ens när den fällande domen senare fastställdes av hovrätten.

På skolavslutningen möttes pojken med jubel och öppna armar.

Senare den kvällen våldtog han ytterligare en flicka, en 17-årig tjej som han känt sedan länge. Han dömdes även för den våldtäkten, också den domen fastställdes av hovrätten.

Flyttade – 50 mil

Men ryktesspridningen har fortsatt. Nätets diskussionsforum fylls med hätska inlägg, hot och kränkande påståenden om de båda våldtagna flickorna.

Linnea har nu flyttat till en internatskola, 50 mil från hemstaden.

– Nu har hon det bra. Där är hon en elev bland alla andra, säger Linneas mamma.

Men hon kan tvingas tillbaka till Örnsköldsvik redan till hösten, om inte kommunen vill bekosta fler år på internatskolan.

– Jag anser att man riskerar hennes välmående om man tvingar henne tillbaka, säger Linneas mamma.