Varje gång en polisbil passerar mig nuförtiden känner jag en stor klump i halsen. Varför gör jag det?

De tog sig friheten att misshandla någon jag känner för att han inte ville uppge sitt namn, utan bara gav sitt personnummer. Först var det två poliser. En av dem visade upp sin makt och började misshandla och nedvärdera killen. Ytterligare en polisbil kom till platsen, två åskådare stannade, men maktmissbruket fortsatte ändå. Antagligen måste det vara något stort. Fyra poliser på plats, varför? Kanske en våldtäktsman, rånare, mördare eller gängmedlem? Men så var inte fallet.

Vi har tre poliser som inte gör något, utan bara står och glor. De tänker antagligen ”Vi är inte skyldiga till något, vi tittar ju bara på”. Men ni är inte oskyldiga, ni är medskyldiga! Ni stod och stirrade medan en ung kille blev nedvärderad och slagen. Och en polisman skrattar åt sitt dåd, han njuter av den makt han tror han besitter.

Och det är bara ett av många fall i Sverige där människor blir utsatta för någon form av nedvärdering av samhällets män. Blir dessa poliser fällda? Förlorar de sina jobb? Nej! Det svenska rättsystemet ger dem ett milt straff som att få tala med en psykolog då de behöver prata av sig. Deras beteende beskylls på stress. Vilket skämt!

I dag går det lätt att hitta många bevis på att alla poliser inte gör det som förväntas av dem. Folk lägger upp klipp på Youtube som visar polisens brutalitet. Folk spelar in ljudklipp på sina mobiler som ger oss möjligheten att höra att poliser kan säga vad de vill.

När ska vårt käraste rättsystem börja ta det sjuka som händer i Sverige på allvar? När ska politikerna se allvaret i det som händer? Jag är trött på allt struntprat om arbetslöshet och skatteavdrag. Vi har större problem framför oss nu. Vi har en poliskår som börjar tappa kontrollen över sina poliser. Vi har politiker som gottar sig i det goda i livet och blundar för hur mänskligheten börjar utplåna sig själv. Vi har på ena sidan poliser som gör sitt jobb bra, och på andra sidan poliser som utnyttjar sina rättigheter för att göra idiotiska saker och kommer lätt undan med det.

Vem ska man kunna lita på om inte polisen? De har förlorat mitt förtroende helt. Fyra poliser och en civil på väg till sin fotbollsträning. Tänk om dessa resurser och denna energi hade lagts på att hitta en våldtäktsman.

Nu vet jag att det är många som säger att Facebook inte är något nytt, men den som följer utvecklingen märker en förändring. Nu måste vi reagera och agera. Jag kan inte tro att jag är ensam om att oroas över fenomenet som blivit som en drog för många utövare.

  Skolungdomar sitter med Facebook i stället för att plugga och göra läxor.

  Anställda sitter med Facebook i stället för att arbeta.

  Föräldrar sitter med Facebook i stället för att ta hand som sina barn.

Bara några exempel.

Jag skulle kunna förstå och acceptera ett begränsat användande, men flera timmar per dag är inte normalt. Framförallt inte när man läser vad som dryftas. Det är till absolut största delen fullständigt nonsens och intelligensbefriat trams typ: nu går jag och lägger mig, nu har jag klivit upp, i dag mår jag bra, i dag mår jag inte bra, i dag skiner solen, i dag skiner inte solen.

Jag kan ha viss förståelse att folk tycker att det är häftigt och har ett behov att göra sig hörda och synliga för hela världen men tänker man alla gånger på konsekvenserna? Jag hörde om en familj som glatt berättade att i dag sticker vi till Thailand i två veckor. Dagen efter hade man inbrott i villan …

Och hur många är det inte som glatt fläker ut sitt liv på Facebook men skriker som en stucken gris när man ser en övervakningskamera? Senast i kväll såg jag dessutom på tv hur svårt det är att ta bort en profil på sajten. Bara en sådan sak borde mana till eftertanke.

Hur har då något som är så socialt störande kunnat bli så stort? Jo, organisationen bakom Facebook är inga dumskallar. Ju flera användare, desto mera reklampengar håvar man in. Man manipulerar folk med tävlingar, man lockar användarna att skaffa nya användare och man kommer hela tiden med nya aktiviteter som skall locka användarna att lägga ner ännu mera tid – och därmed försaka andra vettigare sysselsättningar.

Jag förstår att jag nu kommer att få många, och de är många, Facebookanvändare emot mig, men jag skriver faktiskt detta i all välmening. Rätt och måttligt använt kan Facebook vara ett utmärkt sätt att kommunicera men som det har blivit nu är det på väg att bli en gigantisk och destruktiv samhällsfara. Jag ber bara alla att verkligen tänka efter vad som är på väg att ske.

Artikel på www.aftonbladet.se