Ja så var denna dag slut och jag är hemma i Torsby igen trotts alit dilemma.

Dagen började med regn hagel och rusk med inslag av jävla hagel. Stress och jäckt helatiden.

Men när klockan blev ca 11 så hände en olycka som jag sent kommer att glömma i mina dagar. Skulle ändra höjden på byggställningen men så blev inte fallet kan jag medela mina goda läsare om. Ett räcka brast och jag for 3 meter ner och landade på rygg vilket blev till följd av att jag fick åkak till Akuten pga att jag onte fick luft och hade en enorm smärta i rygg och kropp.

Väl uppe så gick allt fort, in på en sal och av med kläderna och då måste jag påpeka om att det var det bästa sättet att få av sig kläderna på. In kommer en kvinnlig läkare ålder ca 25-30 men 7 skäteskor i samma ålder vilket blev att de 7 vackar tjejorna började slita av mig kläderna och fort gick det. Hade det varit under andra omständigheter så hade jag fått erektion på 0 tid

Dom satte på mig dropp och syrgas och en jävla massa sladdar hängande och pipande helatiden.

Sen efter en stund så bar det av till röntgen och det var inte det lättaste att stå upp i detta läge för att ta några plåtar men det gick efter mycket hjälp och så.

Sen var det vidare ner till akuten igen och in i samma rum som innan.

Efter en stund så kom min kära syssling och hans tjej upp då han jobbar på samma företag som jag är inhyrd på och skulle kolla till hur jag hade det och om jag fortfarande var vid liv.

Det blev en trevlig stund som dom var där, lagom när dom gått så kom mamma och pappa upp då min fru ringt dom i en hysteriskt läge så dom kom upp för att kolla om jag levde eller hade skadat mig ordäntligt.

När klockan var vid 14 så kom det in 2 läkare och kollade till mig och berättade att jag skadat ryggen hyffsat bra och kommer att vara dålig där ett tag då det är 2 kotor som spruckigt och tryckt ihop sig en aning.

Men som vanligt blev min fråga om när jag kunde åka därifrån då jag bara vill sticka iväg och göra annat.

För jag är ju som jag är, jag äverlevde en dubbel sidig lunginflamation i oktober som kunde ha tagit dö på mig men envis som jag är så gick inte det.

Och då ska detta inte gå det häller.

Väl ute från lasarettet så körde mamma och pappa mig tillbaka till stället där jag hade min bil och verktyg så jag kunde packa ihop mina saker.

När jag kom dit så tittade min jobbarkompis på mig och undrade om han såg i syne när jag kom gående, han trodde aldrig att jag skulle komma ut från sjukan på ett tag. Men ack vad han inte känner mig väl.

Sen när det var gjort så bestämde jag mig för att ta mig hem till min familj 54 mil upp i landet på egen maskin eller nja jag körde bilen iallafall. VVilket var en press har nog aldrig känt en så intensiv smärta i hela mitt liv och då har jag varit med om en hel del.

Och nu är jag hemma med kraftig rygg värk och enorm smärta och svårt att andas.

Nä nu e det sängen som gäller så vi härs i mon.